Nice dag 15: Lördag 17 augusti
Ibland är vi så otroligt veliga. Vi pratade i flera år om vi skulle köpa lägenhet här eller inte. När den ene ville, ville inte den andre. Och så kom vi till sist fram till att vi ska köpa. Vi hittade en lägenhet, allt var klart med banken – och så kom vi fram till att inte köpa. Det är nog i sig ett bra beslut men ändå. Vi velade fram och tillbaka om vi ska åka båt till Saint Tropez och igår bestämde vi att vi skulle åka och bokade biljetter. Idag har vi avbokat. Det känns som att det går en hel dag där många timmar går åt för att sitta på båten och vi har inte så många dagar kvar. Ja så där håller vi på.
En sak som har slagit mig här är mobilanvändningen. Jag har läst någonstans att Sverige och Finland är världens mobiltätaste länder. Frankrike kan inte komma långt efter. Vi pratar ofta om att vi svenskar sitter med näsan i mobilen men det är bra, i Frankrike går de. Folk går och tittar i mobilen hela tiden och har ingen koll på hur de går eller om de håller på att krocka med någon. Det är inte lätt för Snibbe med kryckor. Varje dag håller någon på att gå in i honom och kryckorna. Det ord jag använder oftast här är inte merci eller bonjour, det är attention för att folk ska flytta på sig och titta upp från sina mobiler. Samma sak när jag går stavgång eller joggar. Jag får parera hela tiden för människor som är i sin egen lilla värld och varken hör eller ser något annat. Jag vet, nu gnäller jag igen.
Vi var i alla fall i strand ett par timmar idag och trots att det är helg fanns det plats för oss också och det var lugnt och tyst. Inga skrikande italienska damer som vi har haft som grannar ett par gånger. Och apropå mobiltelefoner, den familjen envisas med att ringa sina vänner för halvtimmeslånga samtal men högtalaren på. Telefonen vinklas mot den familjemedlem som vill skrika något i mikrofonen till personen i andra luren. Hela stranden hör och jag tänker att det vore billigare att inte använda telefonen alls, den andra personen måste höra dem ändå.
När vi kom från stranden gick jag min stavgångsrunda i värmen men det var ändå skönt att få röra på sig. Det var tidig kväll och promenaden var full av människor som antingen satt på sofforna eller strosade i maklig takt. Jag måste erkänna att jag kände mig ganska uttittad. Det var nog många som undrade vad jag var för UFO som plöjer fram med stavar i ett rasande tempo och med min karaktäristiska vinröda färg i ansiktet. Vår ryske tiggare gjorde i alla fall tummen upp.
Knappt hade färgen mattats i ansiktet förrän vi gick till vår vän Davido och hans restaurang Davisto. Snibbe har som sport att äta grisknä i olika länder och nu hade turen kommit till Frankrike och Davisto. Snibbe var salig när han mumsat i sig den sista biten. Själv pratade jag med servitören om olika pastaalternativ och jag tror att vi missförstod varandra, för jag trodde att jag beställt spagetti med bläckfisk, men in kommer en hel hummer på en bädd av spagetti! En minst sagt udda kombination kan tyckas men herre Gud vad gott det var! Denne man kan laga mat!!
Alldeles för mätta men med ett fånig leende på våra läppar gick vi den korta vägen hem. Nu sitter vi på balkongen en stund innan det är läggdags.
Senaste kommentarer